erikasuniverse.blogg.se

Idag har vi alla gjort San Sebastian en Söndag. Blev bl.a en tur till hamnen och fantastiskt underbar tapaslunch bestående av oljestekt potatis med gräddfil och sås, friterade fiskstavar, crocettas (typ som krocketter, fast större och innehållande lite kött och klet - fantastiskt goda!) samt en underbar laxtoast som förde tankarna hem till Svea rike. Och till detta min nya favoritdryck: Clara. Clara = öl + sprite. Tro det eller ej, men fasiken så gött!!! Värt att prova!

 

Låter nu bilderna tala för sig själva. Ha en trevlig afton!

P.s. Har insett att min mobilkamera faktiskt är något att lita på. Trodde man inte! 

 

Skitväder och huvudvärk har resulterat i en rätt händelselös dag. Vi tar och pratar om gårdagen istället:

 

Igår var det då dags för mig att på riktigt ta del av San Sebastians filmfestival. Har förövrigt ännu inte träffat Penelópe, Richard, Travolta, McGregor eller Sarandon. Dock har jag pratat med Argentinas (tydligen) kändaste manliga skådespelare. Själv hade jag aldrig hört talas om honom förän igår, kommer inte ens ihåg hans namn. Men ändå!

Såg i alla fall "Hypnotisören" - och varken Pernsis eller Hallsis var där :( Såg faktiskt inte ett enda bekant ansikte. Jo, trodde jag såg Ernst Billgren, men han pratade bara spanska så jag drog slutsatsen att det antagligen inte var han. Råkade dessutom springa framför en tv-kamera för tredje gången den här veckan. Kul. Får se om jag snubblar förbi i någon tv-ruta här snart. (Ska tillägga att jag även råkat gå över röda mattan utan att inse det, lyckligktvis innan kändisarna rullat in.)

Filmen var helt ok och JA MAMMA, den är för blodigt för dig. Men om du blundar i början så går det an.

 

Det var en märklig känsla att se svensk film på bio utomlands - med både spansk och engelsk text dessutom. Väldigt konstigt att se SF-loggan och förtexter som "I samarbete med Nordisk filmindustri och TV4". Men kul i alla fall att salongen var fullsatt och att alla applåderade i slutet. Det har jag aldrig varit med om på bio förut.

 

Efter bion blev det promenad längs hamnen, Donken och shopping. Nog för att jag förstått att den här staden är väldigt dyr, men att Donken skulle vara dyrare än i Sverige hade jag väl aldrig trott. Galet. 

Men shopping har jag i alla fall en förmåga att hitta billigt! Jag som har en ny passion för klockor höll ju på att smälla av när jag hittade en liten mysig klockbutik där ALLA klockor kostade MELLAN 3-5€!!! Tror jag dog lite och hamnade i klockshoppingshimmelen! 

Blev bara två för denna gång (kommer mer, det lovar jag), och ena var dessutom trasig. Sekundvisaren går som den ska, men minutvisaren vägrar flytta sig så tiden går ju liksom inte frammåt. Drar man upp den funkar den utmärkt men så fort man startar den så fryser minutvisaren fast. Men för 3€ gör det faktiskt inte så mycket! ;)

Vad mer har jag köpt? Jo, en väska! Och en parfym! Och två hårinpackningar! Och ett modemagasin! Totalsumma? 3,95€. Klart godkänt! (Ok, var en tidning med en jädrans massa presenter till. men ändå!) Spanska tidningar är väldigt bra på att skämma bort en med många roliga presenter till lågt pris. ¡Me gusta!

Usch. Fy. Blä.
Vissa dagar är bara skit. Ni vet, sånna där dagar när inget går som man vill, och tålamodet är på botten av sin förmåga och trötthet och stress blir ens bästa vänner. Sånna dagar. En sån dag hade jag igår (onsdag).

Det hela började med en helt förjävlig morgon. Jag kom iväg med Africa till skolan i tid som vanligt, men väl hemma igen för att ta hand om pojkarna började problemen. Jag tror på riktigt att Fernandito har fått för sig att hata mig. Iaf lite. Liiite, liiiite grann. Av någon mystisk anledning så vägrade han att borsta tänderna. Och då menar jag verkligen VÄGRADE. Efter att ha sagt till snällt tre gånger utan resultat höjde jag rösten. Ingen reaktion. Höjde rösten ytterligare. Ingen reaktion. Höjde rösten ytterligare. Grin-Olle-reakion, men ingen tandborstning. Efter ytterligare x antal minuters skrikande från både min och hans sida tog jag honom bestämt i armen och drog in honom i badrummet. Det resulterade i sparkar och knytnävsslag. Hårda dessutom. Till slut sprang han bara runt och skrek och tjöt och ropade efter mamma. Usch.
Tålamodet var som bortblåst och stressen kom som en mörk demon och tog över mig. Jag vet att skolan är vääääldigt noga med att man kommer i tid och klockan var som på energikick och bara flög fram. När det bara var tio minuter kvar gav jag upp och struntade i tandborstningen och bad Fernando att sätta på sig sin munktröja istället så vi kunde gå (även denna skapade en hätsig debatt = tålamod: noll = skriknivå: hög). Och vad säger (ursäkta uttrycket) skitungen då? Jo: "Men jag måste ju borsta tänderna först" Gaaaaahhhhh!!!!
Och när jag äntligen fått på honom tröjan och tänderna är färdigborstade och det enda som fattas är att han får skorna på så kommer han ju lägligt på att det inte är hans skor, utan Carlos. Skorna ser exakt lika dana ut och är exakt samma storlek, men dessa innehöll ett C - inte ett F. Det går absolut inte för sig ska ni veta. Så mitt i denna stress-panik-ångest-härva måste man även få av Carlos sina skor och sedan få på båda barnen RÄTT skor. Sedan var det att i princip springa till skolan - vilket inte är det lättaste med två sniglar - som gällde, för att - tro mig - bokstavligt talat komma på sekunden i tid. Jag fattar ännu inte hur vi faktiskt hann. Åhhh, vilken huvudveärksmorgon! Och mitt i allt detta fanns en Carlos som skötte sig helt exceptionellt bra. Gjorde vad man sa till honom, var klar i tid, sa inte emot, hjälpte till och med till att få ordning på Fernando. Vanligtvis brukar rollerna vara ombytta, men idag var Carlos verkligen ängeln och Fernando bokstavligen ett monster.

När de senare under dagen skulle tillbaka för eftermiddagspasset (de åt lunch hemma) så var det dags igen. Snigel-Fernando vägrade gå fort, trots att det var sent, så jag fick dra honom i armen halva vägen till skolan, medan han grät, skrek, sparkade och slog vilt omkring sig. Fruktansvärt. Hade även Nerea-lektion på kvällen och hon var helt galet ofokuserad och vägrade göra läxorna, utan tyckte istället det var läge att färglägga dem. Trött efter en hård dag orkade jag inte argumentera ännu mer så lät henne hållas de sista tion minutrarna. Blä dag.

Bra saker med gårdagen: Avlutade kvällen ensam inne i centrum för en fantastisk härlig promenad längs hamnen. Det var mysigt, uppfriskande och trevligt med en massa musiker som spelade och mini-tivolli för de små iom filmfestivalen. Camy och Fernando Father hade under tiden ett allvarligt snack med sin son (tydligen inte första gången de senaste månaderna han bettet sig såhär. Tidigare var han tydligen en liten ängel som aldrig gjorde något men senaste månaderna har hans beteende förändrats...) och han lovade att bättra sig - vilket han gjort; har skött sig exemplariskt idag, torsdag. Blev lite välbehövlig fönstershopping också.
Har hittat några sedan länge borttappade Disney-filmer så nu kan jag träna spanskan på bästa sätt, med bl.a "Los Rescatadores" ("Bernard & Bianca").
Penelope Cruz är tydligen i stan. Dock har inte jag sett henne... Men jag bor ju faktiskt granne med en av världens topp 10 bästa restauranger, världsberömda Arzak (där en måltid för övrigt kostar otroliga 150€) vilken brukar krylla av kändisar den här tiden på året, så kanske ska gå ut och ställa sig med kameran???

Idag (torsdag) har varit i princip likadan som gårdagen. Minus alla skrik. Och bråk. Och stress. Alla barnen har skött sig fantastiskt bra. Nerea gjorde sina uppgifter ordentligt och jag har inte längre lust att låsa in nån unge i källaren. Och det är ju bra.
Camy sa för övrig förut att: "Erika, jag förstår inte att du är kvar. Hade jag varit du hade jag åkt hem till Sverige efter allt som varit". Så lätt blir de inte av med mig!

Dagens kommentar:
"Den här ska jag använda och slå elaka barn med!" - Carlos hittar en pinne på väg till skolan...

Det blev ingen provfilmning för Camy. Hon och Marina fick höra att rollerna som söktes var som häxor, och att lönen inte alls var så bra som sist Marina skådespelade (detta är alltså INTE en Leonardo DiCaprio film då). Desutom blev Carmen under gårdagen extremt sjuk. Och Marina. Och Fernando. Och Marinas man. Man kan ju undra vad de fyra åt när de var ute i söndags... Any way så är de alla superyra och ligger och spyr och har sig, så jag har haft eget ansvar över barnen. På både gott och ont ska tilläggas. Fernandito har på senaste tiden fått för sig att slå mig när han inte får som han vill, och hur ofta jag än säger åt honom så fortsätter han. Ibland gör det faktiskt ont på riktigt! Igår gav han sig dessutom på Africa, men då fick det banne mig vara nog. Efter en rejäl utskällnin bestämde han sig för att vara arg på mig hela kvällen och vägrade prata med mig, och dessutom skrika och väsnas en del (vilket resulterade i att han fick sitta instängd på sitt rum till han lugnat ner sig, vilket tog ett tag). Stackars Carmen och Fernando!

 

Bra händelser under gårdagen: Barnen har nu börjat heldagar i skolan, ist för att sluta vid lunch, och med en sjuk Carmen hemma ville jag hålla mig undan så tog en tur till staden för att promenixa lite bland turiskkvarteren. Jag slutar aldrig fascineras över den här staden! Hittade en massa nya gatot och gränder jag aldrig tidigare sett, med mysiga genuina småbutiker (och turistsmäck). Hittade bl.a stadens (hittills) vackraste kyrka, och en superbillig smyckesbutik med klockor för 5€ (varför köpte jag ingen???). Och mitt ibland souvernirgatorna så fanns det även vad jag klassar somäkta, genuina, typiskt spanska gator. Inte för att resten av staden är direkt ospansk, men här var det inga tvivel om saken: Detta ÄR Spanien! Underbar känsla! 

Har länge planerat att ta en titt på hamnen, men det har aldrig blivit av riktigt. För än nu. Och då undrar jag bara varför jag inte varit här tidigare? Med solen starkt lysande på det klarblåa vattnet och otroligt vacker utsikt så kan det mycket väl vara den vackraste plats jag någonsin sett. Förhoppningsvis håller vädret i sig så det är lika smärtsamt vackert nästa gång - Då kameran är med!

 

Jag och Africa har även roat oss med en av alla hennes fina födelsedagspresenter. Det var någon form av jätteroliga tavlor med klisterlappar på som man drog bort och fyllde med pulver/sand i olika färger! Superkul! Vill med ha sån ju! Mamma, jag fyller år snart!!!

Och så till dagen: När barnen var till skolan roade jag mig tillsammans med min älskade Mary Poppins, dock i väldigt dålig spansk dubbad form. Men det är bra. Då kan man lära sig nya spanska ord. T.ex "supercalifragilisticoexpialidoso". Fantastisk filmscen! :D 

Så var det då änligen dags för Africas efterlängtade 8-årsfest! Oj, så hon tjatat om denna! 

Uppe bland bergen på det fina och billiga pensionatet med den vackra utsikten (som var ännu vackrare idag, och blev ännu ännu vackrare ju mer det skymde) i 32 graders värme var det party-party som gällde denna kväll! Massor med glada barn och vuxna och ett mellanting (som råkade vara jag) som åt mat, lekte, käkade Monster-High-tårta och dansade till Abba. Plus att jag och min kamera sprang runt och dokumenterade allt (insåg att barn blir vackrare i svartvitt!)

Jag har även upplevt mitt livs första piñata!!! Dock är spanska piñator inte lika som Sydamerikanska, eller vad det nu är man ser på film, ni vet sånna där djur som man måste slå med en pinne på för att det ska hända något. Spansk piñata består av en papperspåse med en väldans massa snören i som man drar i för att påsen ska gå sönder och innehållet trilla ut. Det var roligt! Mamma!!! Jag vill ha piñata när jag fyller år med!

>Låter bilderna tala för resten av festen<

Carmen är galen. Hennes vän Marina (hon från Italien, för er som följt bloggen från start) har tvingat med henne på en film-audition (!) imorgon!!! En känd spansk regissör ska filma i San Sebastian och söker statister! Jag blev superchockad när Carmen berättade detta! Men vad säger hon då? Jo, att Marina "tycker det är ett lätt sätt att tjäna extra pengar". Hur vet hon hur mycket man tjänar för sånt undrar jag då? Jodå, Marina har nämligen gjort det förut, när hon fortfarande bodde i Rom. Jaha, vad kul. Vad hette filmen? "Gangs of New York". Gangs of New York?! Hallå?? Till och med jag har sett den filmen! Och så Marina med! I den?! Måste kollas upp alltså! 

>P.s. Leonardo var en idiot.<

Idag har lilla (nu stora!) Africa fyllt hela 8 år!!! :D 

Det firades med både sockerkaka och presenter (stora partyt blir imorgon). 

Och oj, vad mina presenter uppskattades! Det var väldigt roligt! Stora delar av förmiddagen spenderades därför med att Africa, glad över sitt nya Monster-High-spel, försökte beskriva karaktärerna i sitt favorit tv-program. Ett mycket märkligt program om jag får säga mitt. Ena är en människa-monster-bimbo-varg, andra en människa-monster-bimbo-fisk, tredje en människa-monster-bimbo-vampyr ....

Och sen var det ju det här med badringarna. Badringar (till både Africa och hennes bröder) kan ju tyckas är en ganska löjlig present. Men oj så de älskade dem! Hela dagen har de sprungit runt och kramat och lekt med de där ringarna; nyss hade vi till och med badringsuppträdanden! Hade aldrig trott att badringar kunde vara dså roloiga, jag lekte då minsann inte spec. mycket med badringar när jag var liten, inte innomhus iaf. ...

Alla barnen fick även av föräldrarna varsinn supermjuk och gosig morgonrock med motiv av Hello Kitty och Spiderman (ni kan ju gissa vem som fick vad...) och Afrcia fick ett par supersnygga hörlurar, åter med Hello Kitty!

 

Vädret var idag på topp så på eftermiddagen drog jag och Afri till stranden och gassade bland vågorna i sann högsommaranda - bara vi girls! Det var fantastiskt härligt! Inte varje år man befinner sig på en solstrand i slutet av september! 

På vägen hem passade vi även på att återupprepa gårdagens bussäventyr via en ny tripp bland bergen! ;) 

Camy och Fernando har under kvällen varit ute och ätit med bekanta så jag har varit ensam med barnen. De har skött sig förvånandsvärt bra, borsett från att Carlos mer än gärna ville dra i mitt linne - som oturligt nog råkat vara en tub-topp dagen till ära... inga hemligheter här inte!

 

 

Lite dåligt engagemang här från min sida på senaste tiden, ber om ursäkt! 

Har tidigare i veckan varit sjuk, med huvudvärk, magknip och minisnuva (som de kära små barnen smittat mig med!) men det gick över efter någon dag. Resultatet har dock blivit alldeles för lite mat i några dagar, då jag blivit illamåendene när jag ätit, men även det är på klar bättringsväg! Barnen har inte blivit så mycket bättre de så pojkarna har varit hemma från skolan hela veckan, så jag har haft fullt upp på min annars ledeiga tid! 

Igår (fredag) började Africas baletträning för säsongen, så jag tog med henne på bussen och såg till att hon hamnade rätt, för att sedan spendera timmen hon tränade genom att gå på stan och göra kändis-span! (det gick inge vidare ska tilläggas...) San Sebastians filmfestival har nämligen just startat och bl.a Rchard Gere, Susan Sarandon, Tommy Lee Jones och John Travolta är hitflugna. Jag lyckades som sagt missa allihop (vilket kanske inte gjorde så mycket eftersom jag såklart glömt kameran hemma så ingen hade väl trott mig iaf) men Carmen drog till stan på kvällen och kom hem helt överlycklig efter att ha sett favoriten Richard Gere! Ska även tillägga att jag fått biljett till festivalens enda svenska film, Hypnotisören. Hoppas Persbrant kommer!!!

Tillbaka till ämnet: när jag skulle hämta Africa igen lyckades jag och mitt fantastiska lokalsinne  lägligt nog gå lite vilse så jag blev lite sen. Stackarn satt ensam kvar i hallen och väntade...Dålig Au pair! 

Även hemresan blev ett litet äventyr! Vi bor nämligen mittemellan två busstopp och av någon anledning (som visade sig vara ganska logisk) så går vi alltid av vid den första. Men Africa och jag kom på att det faktiskt är närmare till huset från det andra busstoppet (ca två min bort) så vi bestämde oss för att sitta kvar. Problemet var bara att bussen inte åkte direkt till stoppet vid oss utan svängde av och åkte upp för en väääldans massa backar och en väääldans massa olika vägar. Plötsligt var vi uppe i bergen och härjade i ett område där ingen av oss varit tidigare. De två minuterna blev hockus-pockus till en timme! Men en trevlig resa vart det iaf!

Efter några dagars regn är odningen nu återställd igen och temperaturen har åter varit och nosat kring 30-strecket, men tyvärr har jag inte kunnat njuta så mycket av det än. 

Det var väl det roligaste som hänt sen sist tror jag...

Idag fyllde underbara Carmen 43 år!! Jag och Africa har planerat ett miniöverraskningsparty i flera dagar, och det blev lyckat ska ni veta! 

Vi pyntade med papperstulpaner (Camys favoritblomma), vackra skyltar och kort och presenter. Jag bakade även en något misslyckad men ack så uppskattad kladdkaka (inte för sist gången!) 

På kvällen blev det dessutom mer tårta, en mycket god sådan också! 

 

Camy blev sååååå glad för örhängena jag köpt, och för presentpåsen också för den delen. Som jag förutsrått så passade örhängena perfekt på henne och till hennes hår! Fantastiskt snyggt! :) Och som jag även det förutspått så blev det även en del "nej-men-inte-behöver-du-lägga-pengar-på-mig"-kommentarer, men fick förklara att de inte kostade sä värst mycket (utan att för den delen avslöja att de bara kostade 4€ + 1,5€ för påsen - helt ok pris ;)

Det går något virus på skolan nu så igår var Africa och Carlos hemma, och idag Carlos och Fernando; och Carlos har bölat och skrikit heeeeela dagen, av olika anledningar. Jag vet att man inte får säga så om barn, men ett tag fick jag stor lust att låa ut honom på balkongen bara för att få lite lugn och ro. Det gjorde jag inte. Och han blev inte tyst. Men frammåt kvällen tröttnade även han, och nu ligger han så lung och tyst i sin säng och sussar djupt. Om han ändå kunde vara åhär tyst jämt? ;)

 

 

Africas hemmagjorda "toast-tårta" ;D fin present!

 

Med Carlos hemmasnickrade present!

 

 

 

 

 

I de nya örhängena! :D

 

 

 

 

 

Blev inget Frankrike idag heller, men nära på! Dagen spenderades istället i en otroligt vacker liten pitoresk fiskarby, precis vid franska gränsen, vid namn Hondarribi. Byn var full av gamla vackra, färglada fiskarehus och fantastisk utsikt över havet!

 

 

 

 

 

Utflykten kunde dock börjat bättre...Africa mådde inte så bra men efter lite tveksamhet så bestämde hon sig till slut för att följa med iaf, vilket slutade med att hon 200 m från slutstationen spydde ner halva bilen, kraken. Det var bara ut och torka unge medan Fernando Father tvättade bilen, som gällde! Ingen större skade skedd enligt mig, men fy fasiken vilken lukt sedan!

Eftersom familjens stora familjebil är trasig och de därför är fast med Fernandos firmabil för 5 personer, var det bara jag, Fernado och Africa med under "den lilla olyckan", och direkt efter att ha släppt av mig och Africa åkte Fernando tillbaka hem för att hämta de andra och nya kläder till Africa. Så jag och Africa spenderade den första timmen ensamma i byn, till en början genom att köpa vatten och servetter och dessutom fixa en provisorisk kjol till Africa av min cardigan! Men det var en trevlig stund! 

 

 

Efter att ha mött upp med de andra blev det fantastisk lunch på en av byns fantastiska resturanger med lokalt fiskade skaldjur! Det blev usökta callamares (friterad bläckfisk) och gambas (lokalt fiskade räkor), ett gott och saftigt kött (rött och gött som jag gillar!) samt underbar choklad/vanilj-tofy till efterrätt!

 

Callamres & Gambas!

 

Choklad/vanilj-tofu!

 

 

 

 

 

:) Notera blåmärket/bulan i Fernanditos panna... så går det när man krockar med brorsan!

 

 

 

Utflykten avslutades med promenad genom samhället och ett (som alltid!) besök i en lekpark! Jag lyckades både skrapa upp armbågarna och slå i huvudet i en trästolpe samt samla på mig x antal nya blåmärken till samlingen!

 

 

Africa & "Monkey" :)

 

Toda la Familia! :D

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Camy och Fernando :)

 

 

Väl hemma igen var det dags för Africa igen, så nu ligger hon tjockt nerbäddad och ser på Mary Poppins medan jag och tvillingarna ser på El Rey León (Lejonkungen) :) Lagom avslut på dagen!

Det var från början tänkt att vi skulle göra Frankrike den här helgen, men vi sparar det till en annan helg. 

Istället har vi besökt badhuset, med krav på fantastiskt fula badmössor (som jag skrattat en del åt), gjort San Sebastian by night (var ute och åt fantastisk god tapas med supergod öl!) samt varit uppe till bergen. Uppe bland bergen fick man en fantstisk utsikt över hela staden, med dess vackra omgivande berg samt havet. Sååå vackert!! Bilderna blev dock inge vidare då ljuset var lite halvdåligt, men vi ska tillbaka nästa helg när Africa fyller år och ha ett hejdundrande barnkalas!!! 

För er som vill ut och resa rekomenderar jag starkt San Sebastian (min nya favoristad), och det fantastiska pensionatet uppe vid beren. Otroligt vacker utsikt och fina rum för enbart 20 euro/natt - med frukost inkluderat! Det är vansinningt billigt i en stad som denna där allt är dyrt. Ska tillägga att det då krävs att man hyr en bil för att kunna ta sig ner till centrum också. Men ändå!

 

Fernando i fantastiskt vacker chokladmustasch!

 

Hemmagjort Fogacia (eller hur det nu stavas...) en variant av pizza, fast ändå inte!

 

I den vackra badmössan!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Äääälskar Carmens matvanor! Idag har jag ätit väääldigt mycket choklad, väääldigt myckett mango, väääldigt mycket ost och  väääldigt mycket lax med väääldigt mycket vitlök! 

 

Idag gjorde jag mitt andra pass med Nerea. Det gick bra, tycker jag. Hon var inte så intresserad av att läsa Pippi Långstrump så vi spelade monopol istället. För att få ut någonting av spelet låtsades jag att jag aldrig spelat förut, och tvingade Nerea att förklara spelet för mig för att träna engelskan. Vi tränade även lite matte, genom att jag förhörde henne på summan av tärningsslagen och pengaräkning. Ett roligt sätt att lära sig på om jag får säga mitt! 

Jag, Nerea och "mina" barn har idag haft mycket kul med utklädningslådan! Africa var engelsman på besök i New York, och jag var kung av Sverige, som sedan ändrades till New York, för att ingen annan kunde svenska. Africa och Nerea tränade även in en rolig pjäs som de stolta spelade upp för oss andra! Jag tyckte de var jätteduktiga (även om mycket blev mer lek och improvisation än pjäs) och skådespelet innehöll även ett fantastiskt shownummer med dans och en halvimproviserad egenskriven låt i äkta Broadwaystuk med titeln "Nueva York" (påminde lite om "New York, New York" fast mer trallvänlig). Problemet var bara att ingen av de vuxna orkade titta/lyssna så efter ungefär en minut började de prata om annat och gå iväg till datorn för att se på ett videoklipp. Väldigt oförskämt om jag får säga mitt. Africa blev jättesur, vilket jag helt klart förstår! Det hela slutade med att jag höll pep-talk för henne i stil med: "men jaaag tittade ju, jaaag tyckte om det" eller: "det spelar ingen roll om de tycker om det eller inte, så länge du har roligt" etc. Till slut tittade Afrcia på mig med sina vackra, stora ögon och sa:

"Erika? Jag är glad att mamma hittade dig". Som om jag var upphittad på gatan eller något, haha!!!

 

Har precis fått ungarna i säng. Tyvärr lyckades Fernando få syn på en harkrank, som visserligen  dödades, men även satte igång en enorm rädsla för spindlar och insekter hos samtliga barn. Nu ligger Africa och skriker att det ska komma spindlar och äta upp henne i sömnen. Lovely!

 

 

Kingen av Sweden/New York med sina undersåtar!

 

 

 

 

Fernando med något Alien-face....

 

 

 

 

 

Carlos!!

 

Nerea :)

 

Carlitos!!!

 

Africita!!!

 

Från Nereas och Africas show!!!

 

Jag och Africa lekte även med Paint idag, och detta blev det fina resultatet! (Jag gjorde huvudet och texten och Africa resten)

 

 

 

Gårdagen började precis som de tidigare: upp vid 8.00, fixa frukost till Africa (alltid varm choklad och en rostad smörgås utan någonting på), försöka väcka henne (inte det lättaste) få upp pojkarna och få i dem lite youghurt, se till att alla klär på sig och borstar tänderna i tid, iväg med Africa till skolan, hem igen och fixa iodning tvillingana, iväg med dem till skolan, hem och bädda sängar, ta hand om disk och hänga tvätt. Allt i sin ordning! 

Resterande del av den lediga tid jag har medan ungarna är i skolan spenderades med Carro via skype. Det var kul att se hur fint hon bodde där borta i Tyskland! 

Sedan bar det åter iväg till skolan för att hämta barnen, samt Nerea, som skulle med och leka med Africa. Det blev utklädningslådan som fick gälla som underhållning denna dag! Nerea var fantastiskt söt i sin djävulsdräkt, som Africa haft på en balletföreställning tidigare i år!

 

 

 

 

Efter lunchen, som bestod av fantastisk hemmagjord pizza med tre olika sorters extra ost (en fantastiskt bra grej med Carmen är att vi har många gemensamma favoriter vad gäller mat, framförallt ost!), så drog jag in till staden för att handla presenter. Jag sa att jag skulle köpa souvernirer till min familj, fast egentligen köpte jag födelsedagspresenter till familjen här! (Nu vet jag en mamma hemma i Sverige som blir besviken). Nu hade jag även batteri i kameran, så det blev lite foton denna gång! Och efter en hel dels letande så lyckades jag även kamma hem en hel del fina saker!

Lyckades även göra bort mig totalt på bussen på väg in. Jag var nämligen en av de första att kliva på, och satte mig kort och gott på en ledig plats mittemot en äldre dam. Hela resan kändes det sedan som att folk, gamla som unga, stirrade på mig. På ett elakt sätt. Jag förstod verkligen ingenting. Vad hade jag gjort? När jag sedan klev av bussen och såg skylten insåg jag att jag suttit på en plats reserverad för äldre... Och i detta land är det väldigt viktigt att värna om de äldre och visa dem respekt! Usch, vad jag skämdes! Lite skillnad från att åka buss i Sverige, där alla sitter med minst två metes mellanrum och glor ut genom rutan för att undvika ögonkontakt...

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl i centrum lyckades jag hitta et helt kvarter fullt av "Kinesaffärer", som jag kallar dem, affärer som drivs av kinesiska familjer och har precis allt mellan himmel och jord till superpriser! Förälskade mig i dessa under sommarens tågluffing, och nu gav det tydligt resultat när jag någon timma senare klev ut ur en av dem med en stor påse full av fina presenter! Det viktigaste var att hitta något till Africa, som fyller 8 nästa helg. Det fick bli en rosa badring med Hello Kitty-motiv (och även delfiner, Africas favoritdjur), ett kortspel (favoritspelet faktskt) med motv från favorittv-serien "Monster High" (en tecknad serie om bimbo/brat-monster) samt ett par söta guldarmband. Allting ska sedan läggas i en söt presentpåse, eftersom jag inte har något omslagspapper (vill inte fråga Carmen efter papper, för det förstör överraskningen!) 

Tycker det känns lite orättvist att bara Africa får presenter av mig, även om tvillingarna redan fyllt, men köpte även badringar till dem, fast med Svamp Bob-motiv. Kom senare på att de förmodligen inte kommer kunna användas så mycket mer denna säsong; är nog lite för kallt för att bada 22/9... men de kan spara dem till nästa sommar, eller när de besöker bekanta med varmvattenpool!!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hittade även en av mina absoluta favoritbutiker vad gäller smycken och presenter, Claire's! Här blev det en del presenter med vill jag lova! Köpte ett par superfina örhängen, som desutom var på rea, till Camy (Carmen), som fyller år strax efter Africa. De var inte alls så dyra som de hon köpte till mig, men jag köpte även en söt liten presentpåse att lägga dem i, och tog man bara bort prislappen och Clare's-etiketten så såg det faktiskt riktigt provsigt och dyrt (eller i alla fall dyrare än vad det var) ut! Väldigt lyckade inköp!

 

Dagen avslutades med filmstund tillsammans med barnen. Idag var det Dinosaurier som stod på tur, ett lyckat val. Ingen av barnen hade sett den tidigare och alla är fascinerade av dinosaurier (en hel leksaksflock fick göra oss sällskap). Oj, vad mycket nytt jag lärt mig om dinosaurier!!!!

 

 

Bye bye, Äppelpaj!

 

 

 

Igår gjorde jag första dagen som privatlärare åt Nerea! Det gick fantastiskt bra! Nerea är en mycket intelligent flicka, men problemet är att hon inte vågar tro på sig själv eller sina kunskaper tillräckligt. 

Första passet gickut på att hjälpa till med matteläxan. Nerea, som tidigare gick i spansk skola och lärt sig matten på spanska, har nu problem med att förstå uppgifterna ordentligt, då de är på engelska och hon måste tänka om. Men när man väl fick henne att förstå uppgiften så räknade hon på så bra! Vi klarade ut nästan hela häftet, enbart två sidor återstod när vi la ner för dagen. Jag fick henne till och med att förstå klockan! (klocksystemet är vääääldigt svårt att förklara!) Men jag har ju minst sagt läraryrket i släkten....

Efteråt gick vi alla till en lekpark och lekte. Begonia (Neras mamma) var mycket nöjd med mitt jobb och sa att det är sällan hon ser Nerea så glad som efter vår träff, eftersom Nerea för en gångs skull själv kände att hon kunde och var duktig! Man blir helt varm i hjärtat av sådana ord!

Africa var hos en kompis hela dagen, så henne såg jag inte så mycket av. Men på kvällen hjälpte jag även henne med matteläxan, som här gick ut på att måla rätt antal grodor! Det blev ett vakert konstverk av en vacker grodfamilj!

 

 

På morgonen hade jag även en intervju via skype, angående kulturutbytesprojekt/au pairjobb i Kina efter jul. Det gick helt okej, bortsätt från ett litet men ack så pinsamt missförstånd. Jag trodde Chris, som jag pratade med, frågade: "Did you go alone, or with your family?" angående min resa hit till Spanien, varpå jag svarade, "No, not with the family". Problemet var bara att han frågade: "Do you get along with the family?" ..... Oj, vad han skrattade!

Jaja, kul att man kan roa folk!

Idag hade jag min första "lediga" dag. Den såg ut ungefär som de tidigare. Städa och leka och ta hand om barn. Inte så mycket ledig här inte! Hade tänkt åka in till stan och shoppa lite presenter till familjen här (eftersom alla har fått för sig att fylla år medan jag är här) men det mesta är stängt på söndagar så det blev det inget med. Istället stannade jag hemma och lekte med barnen! 

Jag och Africa skulle snygga till hennes barbiesamling lite, genom snygga kläder och nya frisyrer, men när hon upptäckte att hennes favoritdocka saknade en liten rosa plaststjärna att sätta i håret tog leken slut. Vi letade istället igenom hela rummet efter denna 3 mm stora plastbit utan resultat. Africa bestämde sig för att anklaga mamma och damsugaren och vägrade därför prata med varken mig eller sin mor på två timmar. Istället komunicerade hon via skrift. Vad jag hade med det hela och göra visste hon inte ens själv, men hon tyckte väl att det var ett bättre straff så! 

Idag har det även bestämts att jag framöver, tre gånger i veckan, ska hem till Nerea och hjälpa henne med matte och engelska. P.g.a mobbingen på skolan har hennes motivation sakta med säkert minskat, och dessa två ämnen har blivit lidande. Så för 18 euro extra i veckan (totalt 2 tilmmars arbete, 3 x 40 min/vecka) ska jag nu agera privatlärare! I MATTE?! Det här var ju en dag jag då aldrig trodde skulle komma... Men tydligen så tycker både Nerea och hennes mamma bra om mig och de känns väldigt bra att kunna hjälpa till, speciellt när jag vet vad hon, och även andra, utsatts för på skolan. Ni i Sverige tycker kanske att "det bara är att byta skola", vilket i och för sig vore väldigt bra för många, men problemet är att det bara finns en annan engelsk skola i närheten, med en väldigt, väldigt lång väntelista. Och övriga, icke-engelskspråkiga skolor är dessvärre inte enbart spansktalande, utan till stor del euskera-talande (språket som talas i denna region av landet). Skillnaderna mellan engelsk skola och vanlig spansk skola är enorma: i engelska skolan får barnen väldigt goda kunskaper i engelska, i spansk skola får de nästan inga kunskaper i engelska, men däremot väldigt mycket euskera, vilket är ganska värdelöst utanför Baskien. I och med den enorma ekonomiska kris som råder i landet anser även många föräldrar det vara viktigt att barnen får så goda kunskaper i engelska som möjligt, då många i nödläge kan tvingas flytta utomlands. Nu vet ni alla hur galet skolsystemet i Spanien är, och hur otroligt glad jag är att ges möjlighet att hjälpa ett barn i nöd på detta sätt, även om det bara är en liten tjänst. Boven i det hela är, som jag tidigare nämnt, skollednngen och personale, enligt min mening. Men möten är i alla fall bokade och bör äga rum nu till veckan. Förhoppningsvis finns det en lösning på problemet!

 

Nu ska jag försöka se på Peter Pan på spanska! ¡Hasta luego!

 

 

8/9:
Såg mig just i spelgeln och insåg att jag bränt mig lite i ansiktet. Ja, vädret är väldigt bra. De två senaste dagarna har det varit runt 30 gader, vilket resulterat i sol och bad och strand. 

Igår blev det playan direkt efter skolan. Vid upphämtningen av barnen träffade jag en god fe som gav mig ett fantastiskt knep för att se skillnand på pojkarna: Carlos har en leverfläck på hakan! Denna fe är min räddare i nöden nu när pojkarna kommer ha likadan skoluniformer på sig framöver och därmed bli identiska!

Som tur är går ungarna bara halvdag de första veckorna så blev långdag på playan!!! Besök på playan innebär givetvis bad. Vilket även innebär en hel del leka "Caballito" (häst). Ungar som ska rida, bli burna, ivägkastade och uppslängda med vågorna. Men ack så skoj! En nära vän till familjen, mamman till Africas kompis Nerea, var med tillsammans med sin dotter (samma som var med dag 1). 

Stranden var dubbelt så stor som dagen innan, p.g.a tidvattnet, som nu dragit sig tillbaka. Märkligt fenomen måste jag säga^^

 

 

Carlos var minsann inte blyg denna dag! Han traskade kort och gott fram till första unge han såg och tog dennes leksaker och började leka med. Detta uppskattades inte, men efter godkännande från det stackars barnets far kom även Fernando med och tog ifrån krakens spadar och började bygga sandslott. Stackars unge!

Kvällen avslutades med utgång till ett fint uteställe med god öl och fantastisk spansk tapas, med patatas de tortilla som huvudmål. Tredje gången jag käkat det sedan jag kom hit, men lika gott varje gång! Vid utestället fanns även en lekpark, vilket i tur och ordning givetvis resulterade i "Lejonleken". Undrar hur många gånger jag kommer springa runt bland folk och ryta under min vistelse här? 100?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Idag var det om möjligt varmare än igår, så dagen spenderades med en stor spansk Barbacoa (barbecue) hos kvinnan som var med under gårdagen. Hon och Nerea bodde uppe på berget i närheten av den här stadsdelen, i ett bostadsområde som bäst beskrivs som semseerresort. Uppe bland bergen där växtligheten är som mest varierad (är skogsbetäckta berg) och en fantastisk utsikt över staden. Underbart!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Med var även ett cubanskt forskarpar, som bl.a bott i Chicago, med deras två barn (dottern är även hon vän till Africa och Nerea). Måååånga barn att leka med! De tillredde fantastisk god cubansk mojito!!! (Deras son var väldigt rolig för varje gång han såg en spindel började han skrika i falsett som en tjej!). På tal om spindel så ska jag även tillägga att är det någonting jag lärt mig på spanskalektionerna i skolan så är det texten till "La araña pequenita" (Ime vimse spindel). Eller lärt och lärt, jag kan första meningen. Men i alla fall så gjorde jag nyligen misstaget att sjunga den meningen för tvillingarna. Nu har jag hört den nonstop i två dygn...

 

 

 

 

 

 

 

Träffade även en väldigt, väldigt söt grannflicka på circa 1,5 år! Jag lekte lite med hennne och försökte ge henne komplimanger när hon var duktig, men jag tror inte hon förstod vad jag sa för hon talade uppenbarligen bara euskera (språket som talas i Baskien området) och ingen spanska ännu. Men hon vinkade i alla fall hej då!

Även här blev det givetvis en hel del lejonlek innan vi for tillbaka hem för att tvätta ungar och se på Toy Story! 

 

Imorgon är det tänkt att jag ska vara ledig, men jag kommer antagligen göra detsamma som vanligt. Ska även bli bra väder igen så blir nog playan igen för oss alla. Då är jag redo för mer "Caballito"!

Fick min första lön idag med! Blev dock ingen löneförhöjning som det talats en del om, men jag är mer än nöjd ändå!!!

 

 

 

 

 

 

 

Åh, vad jag är glad! Jag älskar verkligen mitt jobb!

Carmen ville imorse prata med mig i enrum, utan barn alltså. Jag blev först jätteorolig att hon skulle skälla på mig eller något liknande för att jag gjort något fel. Men nej. Hon ville bara berätta att hon och Fernando (hennes man, inte sonen) tyckte att jag är "The best au pair in the world"! Jag blev så glad!!! De sa även att om jag inte har något annat för mig i sommar så är jag varmt välkommen tillbaka! Får se hur det blir med den saken, men det känns så fantastiskt att de gillar mig och mitt jobb så mycket! Nästan lite FÖR mycket!!!

 

Den fjärde dagen spenderades mestadels i stadens centrum, men shopping och besök i en underbar park! Men innan dess blev det spanskaträning med Africa  som lärare och musikträning genom att bilda ett fantastiskt band! Fernando spelade trumma, Carlos spelade lekklossar (som slås emot varandra för att sakapa ljud), jag spelade bjällra + armband (två armband som slås emot varandra) och Africa var dirigent. Lär fördjävligt. Men skoj!

Efter lunchen (bestående av fransk salladspaj, låter uräckligt men var mummimumma!!!) bar det alltså av till centrum! 

 

 

 

 

 

 

San Sebastians centrum är otroligt vackert, med många fantastiska byggnader - riktiga konstverk. Insåg här hur mycket jag äääälskar min kamera! Det gjorde även barnen - fantastisk rolig leksak!

 

 

 

Det första som hände var att Carmen gick iväg på ett ärende medan jag och min kamera väntade med barnen. När Carmen sedan kom tillbaka hade hon med sig en superfin exklusiv shoppingpåse från en designerbutik (Adolfo Dominguez) som härstammar från hennes hemstad - till mig!!!! Jag blev super förvånad, jag hade inte alls förväntat mig att få en present mitt i allt, helt utan anledning! Men hon ville ge mig någonting fint, och det gjorde hon vill jag lova! Innuti påsen, innuti en liten fin förpackning, fanns ett par superfina örhängen, i lövmotiv! Sååå vackra örhängen, sååå tacksam Erika!

 

 

 

Efter denna lilla surprise bar det iväg till den vackraste park jag någonsin sett. Den var full av blommor och växter och innehöll även två svanar (som barnen älskade att mata med bulle!) och en blyg sköldpadda. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

Resterande dag blev det väl... fönstershopping! Riktiga shoppingen kommer någon annan dag, nu blev det mer kolla läget! H&M, Blanco, Mango, you name it! Min favoributik vad gäller smink heter numera Kiko - superbilligt, ständig rea och god kvallitét!

Carlito (Carlos) är inte alls blyg vad gäller mig längre! Inne i centrum ville han mer än gärna klänga på mig, bli buren av mig dansa med mig. Ja, det blev lite dans på gågatan. Eller dans och dans, "en-blivande-19-åring-och-tre-barn-som-snurrade-runt" är väl ett mer passande namn!

Försökte skypa med min vän Carro, som i nuläget au pairar i München, på kvällen, men på grund av inernetsrul gick det inge vidare. Men hann iaf visa mina nya örhängen!!!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dag tre blev inte alls lika intensiv som de två tidigare, men dock så dramatisk ändå. 

Dagen började med att besök på barnens skola för att hämta ut de nya skoluniformerna (eller, uniform och uniform. Kläder med skolans tryck på :P) inför torsdagens skolstart. Skolan var belägen i en mycket gammal men charmig byggnad i typisk gammelspansk stil. Otroligt vacker! Tyvärr ramlade Africa på skolgården och skrapade upp både knän och armbågar, så jag tog med barnen hem för att tvätta rent såret och sätta på finfina Disneyplåster (som väntan myyyycket uppskattat ;) 

Jag och Africa har spelat en hel del spel, både Disney memory och någon internationell version av det där spelet man spelade som liten med kort på familjemedlemmar av olika yrken ch så ska man samla en hel familj? Fast här var det familjer från olika länder och inte yrken ;)

Gårdagens Lejonlek upprepades även den, fast med lite mer begränsade jaktmarker inomhus. Inom loppet av fem minuter blev jag dödad fem gånger av Carlos, Fenando och Fernandos mjukisflodhäst Bibo (Carlos har även favoritgodsedjuren Coco = kanin och en mus med det fantastiska namnet Monkey.)

 

På eftermiddagen gick vi alla hem till en Italiensk familj som är mycket goda vänner till familjen och badade i deras pool. Det var supeskoj! Jag drog runt på barnen i vattnet och lät dem leka Cowboy och rida på min rygg (jag var "Caballito" = liten häst). De skrattade och var så glada så! Tydligen har inte alla au pairer de haft tidigare varit lika haj på att leka med barnen när det fanns pool och sol i närheten....

Måste bara tillägga att jag älskar Italienares utrycksfulla sätt! Hela tiden är det gester och rörelser och artikulering (är det ens ett ord?) av alla ord. Väldigt roligt att se/lyssna på! Inte så kul dock när de har en snart sjuårig dotter som är precis lika dan, fast skriker som en apa när hon pratar! Jag vet att man inte ska säga att en unge är jobbig, men HERREGUD! Jag observerade hennes beteende i ungefär en halvtimme och fick intrycket att hon var som en liten diktator som bestämde över allt och alla och skrek tills hon fick det som hon själv ville ha det. Och ja. Jag fick sedan förklarat för mig att precis så var fallet, vilket tydligen (rent självklart!) ställde till problem i skolan. Det värsta var att hon tydligen varit ännu värre.... Tur iaf att hon hade en sån otroligt söt lillasyster!!!!!

Det hela slutade dessvärre med att hon och Africa började bråka, så då fick det bli dags att gå hem!

 

Efter att ha duchat av alla barnen samlades vi i mitt rum och såg på film (Disney ofc). Africa ville se Superhjältarna för hon hade aldrig sett den. Sagt och gjort!

Carlos, som hittills varit lite tillbakadragen och blyg vad det gäller mig kom i morse, helt självmant och hoppade upp i min säng och satte sig i mitt knä. Bara sådär! Efter det har han klängt på mig hela dagen och kramat och ridit rygg och det ena med det andra! Underbart :)

Men bäst av allt: Min fina Africa sa nyss till mig att jag är den bästa au pair hon någonsin haft!!! Och hon har haft  ett par! + att det bara är dag 3!!!! Känner liiite press nu inför fortsättningen, men är samtidigt så glad att jag tror jag vill gråta lite! <3

Har idag även fått nytt kännetecken: "Silly but helpfull"

 

Nej, nu ska jag passa på att öva Svengelskan lite tillsammmans med några svenska Hollyoodfruar!

Over and out!

 

 

Om pojken jag träffade i parken igår var den sötaste pojke jag träffat, så är det här den sötaste flicka jag träffat! Gaia, yngsta dottern i den Italienska familjen! 1,5 år! :)

Andra dagen i San Sebastian blev minst lika fantastisk som den första!

Efter en härlig frukost och lite lätt hushållsarbete drog jag och ungarna till en fin och mycket rolig lekpark! Barnen sprang omkring och tjoade samtidig som de blåste såpbubblor överallt (väldigt stort nöje vill jag lova!) Fernando blev så till sig att han hoppade upp efter bubblorna med såpbubbelburken öppnad i handen. Vipps, så var hela ungen dränkt i såpbubbelvatten! Men oj så han skrattade! Vi andra med för den delen ;)

Och träning har jag även det fått idag! Sprang runt i nästan en timme utan pauser och lekter "hungrigt lejon som vill äta små flickor + Fernando" (små flickor = Africa och en jämnårig flicka Africa räffade i parken. Carlos ville inte vara med, men sprang runt och hade roligt ändå!) De vuxna i parken verkade inte tycka jag var riktigt klok när jag sprang runt där i skorts och min nya blus och gjorde mina bästa lejonrytsimitationer och jagade de små barnen! Men vad gör det? Jag hade roligt, och barnen med! Africa var helt chockad, för ingen av de tidigare au pairerna hade någonsin gjort något liknande. De var inte lika "silly" som jag!

Träffade även en av de sötaste små pojkar jag någonsin sett i lekparken! Två-tre år och enorma blå ögon! Han ville vara med och leka så jag förklarade så gott jag kunde på spanska att jag var ett hungrigt lejon som skulle äta de två flickorna. Han fattade vinken på en gång och började genast fejkryta och sprang sedan runt resten av vistelsen i parken och skrek: "COMER LAS CHICAS!" (äta flickorna). Vet inte om det var den bästa meningen att lära honom, men han hade roligt iaf!

 

Efter den något ansträngande vistelsen i parken satte jag igång en Disneyfilm för att vila upp oss lite. Första gången jag såg Bambi på engelska! Men barnen älskade den. Faktum är att hela lägenheten är full av Disneysaker så jag har definitiv hamnat rätt!

Senare på kvällen lärde jag Africa att spela en något förenklad Bamseversion av Yatzy. Jag förlorade... Efter den tunga förlusten la jag och tvillingarna Musse-Piggpussel medan föräldrarna handlade, innan Africa drog fram sin uklädningslåda! Min smyckessamling kom även den till användnling! Knasigt värre!!! Jag lyckades även övertala primaballerinan att dansa för mig. Eftersom stora idolen är Jessie J framfördes självklart balletnummret till tonerna av "Price tag". Otroligt duktig (och vig!) Önskar jag dansat ballet som barn. Då hade jag nog inte varit så stel som jag är idag!

 

Hittills har jag bara stött på 4 problem:

1. Jag ser ingen skillnad på tvillingarna (men jag börjar lära mig + om någon börjar gråta så vet jag att det är Carlos!)

2. Jag förstår inte ett ord av av tvillingarna säger, då de oftast mummlar på någon form av babyspråk, för att de tycker det är kul ;)

3. Jag är inte alls van vid alla komplimanger! Det är min engelska, min spanska, mina kläder, mitt hår, mitt ansikte, mitt namn, mitt sätt att leka med barnen, min förmåga att hjälpa till, min förmåga att säga ifrån etc. etc. Det är verkligen helt fantastiskt, för jag känner verkligen, PÅ RIKTIGT, att jag gör någonting bra och att alla faktiskt uppskattar det och tycker att jag gör ett bra jobb. Problemet är ju bara att jag har svårt att ta till mig sådanna fina kommentarer, och plötsligt överumplas jag av dem från både barn och vuxa. Fint! Men samtidigt lite... vad ska man säga? Ovant? 

4. Det finns ingen Marabou att köpa någonstans :( Fast IKEA kanske har????

 

Imorgon har Carmen (frun i huset) lovat att följa med in till stan. = shoooopppping!!! Och väldigt mycket foooootoooo!!! ;D Sååååån vacker stadskärna!!!!

 

P.s. Ett problem jag hade innan jag kom hit var att jag ständigt blandade ihop ena sonens och pappans namn. Jag visste att en av dem hette Fernando, men ine vem och isf vad den andra hette. Inte så konstigt. De heter ju nämligen Fernando båda två! (för att underlätta kallas pappan Fernando Father, eller Fernando Padre).

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ja. Oj, oj, oj, vilken dag kan man nog minst säga. Lång, galen och helt fantastisk kan man också säga. 

Detta, kära vänner, kommer bli ett långt inlägg. Säg nu inte att jag inte varnat er!
Men för att ta det hela ifrån början:

 

Klockan 02.10 inatt (kriminellt tidigt som jag tidigare lovat) ringde min väckarklocka och det var dags att bege sig mot Skavsta. Lite märkligt att packa in i bilen för utlandsarbete när man möter majoriteten av stadens jämngamla på rangliga ben på väg hem från lördagsfirandet, eller för en fyllekorv på Statoil, där vi stannade för att tanka. 

Trots att mamma, pappa och jag tyckte att vi åkte i relativt god tid och använde oss av GPS (som funkade nästintill helt och hållet) kom vi fram till flygplatsen senare än maxgränsen vi satt ut. Väl där krånglades det med parkering (ofc.) Ska vara helt ärlig: Har faktiskt inte varit minsta nervös inför den här resan. Men den sista kvarten innan jag lämnade ifrån mig bagaget, då jag faktiskt trodde att det var risk för att jag skulle missa planet, var fan i mig inte rolig!!!

 

Tack vare tidigare gjorda onlineincheckningen gick det hur som helst snabbt och smidigt och jag kom till Frankrike som planerat. Väl där skulle Fernando, mannen i familjen, möta upp mig. Vilket han inte gjorde. Det blev en tio halvoroliga minuter innan han stamplade in, ångerfull som attan. Men vad gjorde väl det? Han tog mig sedan med på den vackraste biltur jag någonsin upplevt! Gamla vackra pitoreska franska städer och byar, fast med modern prägel och enoooorm charmfaktor. Fantastisk vacker miljö! Märkliga höga träd som förde tankarna till djungler i Sydostasien. Det blåaste hav jag någonsin skådat. Fantastiska hamnar. Underbara färger. Tror jag är kär! (Tog dock inga bilder, men lär återvända någon dag!)

Väl över spanska gränsen blev det inte direkt sämre. San Sebastian är utan tvekan den vackraste stad jag någonsin sett. Den påminner om min favoritstad Barcelona, fast med mycket vackrare miljö. Fantastiska byggnader och färgrann natur. Underbart!

 

Nog om det. Nu till dagen med familjen!

Barnen blev helt tokiga i mig. Jag välkomnades av en stor Bamsekram av alla tre och har redan blivit Africas (dotterns) nya bästis! Hon har redan börjat skriva kärlekhälsningar till mig i sand. Blir lite gråtfärdig.

Eftermiddagen spenderades på San Sebastians fantastiska strand. Sommar och sol all over again! Jag och barnen lekte och stoade! Carlos (en av tvillingpojkarna) hittade ett nytt nöje i att bli uppslängd i luften av mig vid varje jättevåg. Och de var många ska ni veta!

 

Nu sitter jag här i mitt rosa prinsessrum och är så trött att jag snart trillar omkull. Samtidigt som jag mår så jävlans gött!!!