Monsterbarn på huvudvärksmorgon
Usch. Fy. Blä.
Vissa dagar är bara skit. Ni vet, sånna där dagar när inget går som man vill, och tålamodet är på botten av sin förmåga och trötthet och stress blir ens bästa vänner. Sånna dagar. En sån dag hade jag igår (onsdag).
Det hela började med en helt förjävlig morgon. Jag kom iväg med Africa till skolan i tid som vanligt, men väl hemma igen för att ta hand om pojkarna började problemen. Jag tror på riktigt att Fernandito har fått för sig att hata mig. Iaf lite. Liiite, liiiite grann. Av någon mystisk anledning så vägrade han att borsta tänderna. Och då menar jag verkligen VÄGRADE. Efter att ha sagt till snällt tre gånger utan resultat höjde jag rösten. Ingen reaktion. Höjde rösten ytterligare. Ingen reaktion. Höjde rösten ytterligare. Grin-Olle-reakion, men ingen tandborstning. Efter ytterligare x antal minuters skrikande från både min och hans sida tog jag honom bestämt i armen och drog in honom i badrummet. Det resulterade i sparkar och knytnävsslag. Hårda dessutom. Till slut sprang han bara runt och skrek och tjöt och ropade efter mamma. Usch.
Tålamodet var som bortblåst och stressen kom som en mörk demon och tog över mig. Jag vet att skolan är vääääldigt noga med att man kommer i tid och klockan var som på energikick och bara flög fram. När det bara var tio minuter kvar gav jag upp och struntade i tandborstningen och bad Fernando att sätta på sig sin munktröja istället så vi kunde gå (även denna skapade en hätsig debatt = tålamod: noll = skriknivå: hög). Och vad säger (ursäkta uttrycket) skitungen då? Jo: "Men jag måste ju borsta tänderna först" Gaaaaahhhhh!!!!
Och när jag äntligen fått på honom tröjan och tänderna är färdigborstade och det enda som fattas är att han får skorna på så kommer han ju lägligt på att det inte är hans skor, utan Carlos. Skorna ser exakt lika dana ut och är exakt samma storlek, men dessa innehöll ett C - inte ett F. Det går absolut inte för sig ska ni veta. Så mitt i denna stress-panik-ångest-härva måste man även få av Carlos sina skor och sedan få på båda barnen RÄTT skor. Sedan var det att i princip springa till skolan - vilket inte är det lättaste med två sniglar - som gällde, för att - tro mig - bokstavligt talat komma på sekunden i tid. Jag fattar ännu inte hur vi faktiskt hann. Åhhh, vilken huvudveärksmorgon! Och mitt i allt detta fanns en Carlos som skötte sig helt exceptionellt bra. Gjorde vad man sa till honom, var klar i tid, sa inte emot, hjälpte till och med till att få ordning på Fernando. Vanligtvis brukar rollerna vara ombytta, men idag var Carlos verkligen ängeln och Fernando bokstavligen ett monster.
När de senare under dagen skulle tillbaka för eftermiddagspasset (de åt lunch hemma) så var det dags igen. Snigel-Fernando vägrade gå fort, trots att det var sent, så jag fick dra honom i armen halva vägen till skolan, medan han grät, skrek, sparkade och slog vilt omkring sig. Fruktansvärt. Hade även Nerea-lektion på kvällen och hon var helt galet ofokuserad och vägrade göra läxorna, utan tyckte istället det var läge att färglägga dem. Trött efter en hård dag orkade jag inte argumentera ännu mer så lät henne hållas de sista tion minutrarna. Blä dag.
Bra saker med gårdagen: Avlutade kvällen ensam inne i centrum för en fantastisk härlig promenad längs hamnen. Det var mysigt, uppfriskande och trevligt med en massa musiker som spelade och mini-tivolli för de små iom filmfestivalen. Camy och Fernando Father hade under tiden ett allvarligt snack med sin son (tydligen inte första gången de senaste månaderna han bettet sig såhär. Tidigare var han tydligen en liten ängel som aldrig gjorde något men senaste månaderna har hans beteende förändrats...) och han lovade att bättra sig - vilket han gjort; har skött sig exemplariskt idag, torsdag. Blev lite välbehövlig fönstershopping också.
Har hittat några sedan länge borttappade Disney-filmer så nu kan jag träna spanskan på bästa sätt, med bl.a "Los Rescatadores" ("Bernard & Bianca").
Penelope Cruz är tydligen i stan. Dock har inte jag sett henne... Men jag bor ju faktiskt granne med en av världens topp 10 bästa restauranger, världsberömda Arzak (där en måltid för övrigt kostar otroliga 150€) vilken brukar krylla av kändisar den här tiden på året, så kanske ska gå ut och ställa sig med kameran???
Idag (torsdag) har varit i princip likadan som gårdagen. Minus alla skrik. Och bråk. Och stress. Alla barnen har skött sig fantastiskt bra. Nerea gjorde sina uppgifter ordentligt och jag har inte längre lust att låsa in nån unge i källaren. Och det är ju bra.
Camy sa för övrig förut att: "Erika, jag förstår inte att du är kvar. Hade jag varit du hade jag åkt hem till Sverige efter allt som varit". Så lätt blir de inte av med mig!
Dagens kommentar:
"Den här ska jag använda och slå elaka barn med!" - Carlos hittar en pinne på väg till skolan...
